I januari 2009 åkte jag till en fiskeby i Chile med en ideell organisation som heter Vision For All. Organisationen hjälper människor i världen med synundersökningar och synhjälpmedel. I vårt team var vi fem optiker och vi hade med oss enkel synundersökningsutrustning och begagnade, tvättade och mätta glasögon.

Vi gjorde nästan 1700 undersökningar under 11 arbetsdagar. Många äldre behövde som förväntat läsglasögon och några unga var närsynta. De fick glasögon i rätt styrka som vi hade med oss. Vi kunde hjälpa flera personer som hade för gamla, för svaga eller trasiga glasögon samt personer som aldrig haft glasögon, men som var i behov av det. Det var en fantastisk känsla att kunna hjälpa var och en. Det fanns också de som hade extremt starka styrkor, +12 D och -31 D (!) som vi inte hade rätt styrkor till. Vi bedömde att just de var i extremt stort behov av glasögon så vi lät slipa till glasögon hemma i Sverige som vi skickade till dem i efterhand.

Vi hade ett verktyg för att kunna titta in i ögat ända in till ögonbotten med, ett så kallat oftalmoskop, som vi turades om att undersöka med. Vårt gemensamma synundersökningsrum var en skolmatsal, vilket gick bra då det var högsommar och skollov. För att kunna se något med oftalmoskopet gick vi ut i korridoren där det inte var lika ljust. Med hjälp av oftalmoskopet upptäckte vi att många unga hade gråstarr. Chiles ozonlager är tunt och människorna utsätts för skadligt UV-ljus. Många av de vi undersökte var fiskare och hade aldrig använt solglasögon, därför såg 30-åringarnas linser ut som 70-åringars gör i Sverige. Av alla de vi inte kunde hjälpa var det ändå de unga med katarakt som det var jobbigast att resa bort ifrån utan att ha kunnat göra någonting för. Det var jobbigt och frustrerande att inte kunna hjälpa en ung synskadad patient som bara hade behövt en kataraktoperation, den vanligaste ögonoperationen i västvärlden som går på 6 minuter. De få solglasögon vi hade med oss delade vi ut till de unga fiskarna för att de skulle kunna skydda sina ögon. Helst hade jag önskat att de hade använt solglasögon sen 20 år tillbaka.

Häromveckan såg jag en föreläsning av Andrew Bastawrous, en oftalmolog som har gjort flera liknande resor som min. Han har utvecklat en app för synundersökning som heter Peek Vision, med syntavlor för både avstånd och nära, där man även kan registrera patientens undersökning. Den fungerar både inomhus och utomhus, och man kan lätt åka hem till patienter för att göra undersökningen. Även spädbarn kan synundersökas med en ögontracker i appen.

Patientens behov av behandling, exempelvis en operation, lagras tillsammans med var patienten befinner sig.

När behovet är stort för en viss typ av behandling hos flera som befinner sig i samma område, kan rätt behandling arrangeras där.

En annan häftig sak som Peek Vision har utvecklat är en mobilkameralins som kan användas som ögonbottenkamera. Linsen sitter i ett 3D-printat mobilskal. Tillverkningskostnaden är låg, endast fem dollar per skal. Bildkvaliten är bra och kan jämföras med en dyr ögonbottenkamera. Det är också enkelt att spara bilden i patientens journal via mobilen. En ögonbottenkamera är stor, klumpig, dyr och ömtålig. Mobiltelefoner går att ladda med hjälp av solceller och därför kan även platser utan el nås. Det enda som behövs för att ta sig runt är en cykel och en ryggsäck packad med mobilen, solcellsladdare och en provglaslåda.

Det är fantastiskt hur långt vi har kommit med behandlingsmöjligheter för synskador. Ett stort problem har varit att alla inte har kunnat ta del av synvårdens framsteg. Med nya innovativa lösningar för att upptäcka och tillgodose behovet av behandling, över hela världen, har vi kommit ett steg närmare.

Det här inlägget är en del i bloggutmaningen #Blogg100, att blogga minst ett inlägg om dagen i 100 dagar.  Våra medarbetare bloggar tillsammans här på Intellectabloggen.