Relativt nyss hemkommen från Asien och Sveriges 21:a landskap – Thailand, kunde jag inte undvika att notera hur många av de turister vi pratade med som kände aversion mot andra turister. Nästan alltid delades dessa in efter deras länder. Nu var det ryssar som var de värsta. Väl värt att notera var att detta var strax innan Ukraina-debaclet så detta kan inte ha spelat in.

När jag växte upp på det glada (nåja) 80-talet vill jag bestämt minnas att det var tyskar som var de mamma och pappa svor långa ramsor om på kanarieöarna.

”Går de j-vlarna upp 04.00 och lägger ut sina handdukar eller? Och magväskorna, kom igen!”

Detta följdes upp av att britter i min omgivning sågs på som paria. De ansågs högljudda, stökiga, alltid packade för att inte tala om chockröda. Idag kan jag inte minnas att någon pratat illa om tyskar eller britter i min omgivning på länge, vilket är intressant. För det kan väl inte vara så att det var en degenererad generation av befolkningen som betedde sig illa i våra ögon? Så hur tvättar man ett turistvarumärke?

I en undersökning där man frågade inte mindre än 4 500 hotell om vilka turister som är bäst respektive sämst hamnade dock fransmän i botten medan Japaner hamnade i topp. Fransmän ansågs som oartiga, snåla och ovilliga att tala andra språk än franska. Japaner däremot var artiga, renliga och generösa.

CNN tog härom året fram en högst ovetenskaplig topp 10-lista där man rankade turister och där svenskar intog en hedrande 4:e plats. Britterna som jag ville minnas var så allmänt illa omtyckta kom även de in på listan:

Så känns de igen: Solbrännan. Eftersom de inte får se solen så ofta i hemlandet tar de nu varje chans att låta sin känsliga hy suga in varje solstråle.

Bra sidor: Vanligtvis kan de prata engelska och deras vana att bränna sig kan användas som en praktisk tidslinje över ens egen semester. Dag 1: Alabaster, dag 2: Hummer, dag 3: Blåsor, dag 4: Fjällar. Om du köper dem en öl – eller bara föreslår det – kommer du att vara deras vän för livet.

Sämre sidor: För engelsmännen hör semester och alkohol ihop med billig sprit och att vakna upp på ett utländskt sjukhus med dropp. Alltid oförmögna att kommunicera på det lokala språket säger de på långsam och högljudd engelska: ”Ring… amabassaden… någon… har… stulit… min… njure”.

Just a splash of blue and you’ve got a Union Jack.

Vilka kom då i topp? Chilenare och….TYSKAR!

Så känns de igen: Ölmage i kombination med supertighta speedos överskuggar andra saker som utmärker dem.

Bra sidor: Tyskarna har en förkärlek för friluftsliv och att lära känna andra kulturer, vilket ofta tar dem långt bortom Europas stränder. Som internationella resenärer är de sedda som intelligenta, respektfulla och vänliga. Och fastän de dricker lika mycket sprit som övriga européer, vet de i alla fall hur de ska hantera den.

Sämre sidor: De borde uppdatera sina badkläder.

Så vad är sanningen då? Ptja som nån halvkänd filosof påstås ha sagt – the beauty lies in the eyes of the beholder. Allt handlar om vem du frågar och vem de träffat. Jag vill nog fortsätta på samma spår som jag hade i mitt förra blogginlägg- strunta i vilka som är si eller så och bilda dig din egen uppfattning. Problemet med dylika citat som ovan – och information likt det i detta blogginlägg är att de är svåra att autentisera.  Vem säger vad och varför?

Jag tycker följande citat säger det bäst…

”The problem with quotes on the internet is that it’s hard to verify it’s authencity” /Abraham Lincoln

Det här inlägget är en del i bloggutmaningen #Blogg100, att blogga minst ett inlägg om dagen i 100 dagar.  Våra medarbetare bloggar tillsammans här på Intellectabloggen.

Bild överst i inlägget: Alan Kotok (creative commons).